Blev ett litet hopp i bloggandet iaf. Fast jag hade som plan att skriva minst en gång varje dag. Men det har varit en fullspäckad helg. Så jag skyller på det! Nu kommer iaf nästa dag i listan.
Mina föräldrar är två helt fantastiska människor som, trots att jag inte alltid förstått det, gör vad som helst för oss ungar. Jag och min mamma har alltid varit ganska nära då vi levde själv fram tills jag var fyra. Hon har hjälpt mig genom mycket i livet och är en av få personer som alltid har varit beständig, precis som det ska vara med en mamma. Men jag vet att inte alla har haft lika tur som jag. Hon är en stark och rättvis människa som har lärt mig att älska och kämpa, för allt man tror på och för kärleken. Våran relation idag ser så klart väldigt annorlunda mot för ett par år sedan. Mycket för att jag numer förstår mer av hur det är att vara mamma. Jag hade nog aldrig förstått hur mycket hon gör i kulisserna egentligen. Men jag är oerhört tacksam för allt även om jag önskade att jag uppmärksammat det lite mer när jag var yngre.
Min pappa är som ni kanske vet eller förstått inte min biologiska pappa men för mig finns det bara en pappa. Bara för att man satt nån till världen betyder inte det att man är en förälder. Det är det viktigaste som min pappa har lärt mig. Jag har aldrig känt mig som om jag varit nånting annat än hans dotter. Han är en otroligt givmild person som ställer upp så fort han behövs. Å som morfar är han helt fantastisk. Jag vet att jag koppierat flera personlighetsdrag av honom. Så till den grad att jag vid flera tillfällen har fått höra att jag är lik honom, något som gör mig oerhört stolt. För jag älskar honom så otroligt och för mig har han betytt otroligt mycket. Även om jag ofta glömmer att berätta det.
Tillsammans är mina föräldrar en oslagbar kombo som har gjort oss barn till en otroligt familjekär trio. Tillsammans har dom skapat tre vitt skilda personer som knyts ihop av deras kärlek. Å för det är jag oerhört tacksam. Älskar er båda!